Jag vet inte om jag tappat mina två trogna läsare under min frånvaro här, jag hoppas inte det. Men egentligen spelar det väl ingen roll, för jag behöver mest skriva av mig.
De senaste veckorna har varit något av de mest hektiska i mitt liv. Inte för att det var första gången jag bröt upp och flyttade till något nytt. Men det var nog den gång jag gjort det under mest tidspress. Och på något sätt också den mest känslosamma omställningen i mitt liv. Det är ett ganska stort antiklimax att helt plötsligt nå något man längtat så enormt efter. Tänk om jag ångrar mig nu liksom? Tänk om det här är helt fel. Nu när jag tagit mitt pick och pack och flyttat 50 mil norrut. Vad har jag gjort egentligen? Den tanken slår mig ganska många gånger per dag nu när allt lugnat ner sig lite och jag har tid att tänka. Men sen går jag och fikar med mina nya kollegor och känner stor glädje över hur snälla alla är mot mig och hur alla verkligen ansträngt sig för att dra med mig som en i gänget.
Jag har det bra, det är egentligen det saken handlar om. Det är bara det att huvudet inte riktigt hängt med. Det har varit så enormt mycket att ordna med allt det praktiska så allt har liksom gått i 180 den senaste månaden. Men nu är ju allt det praktiska ordnat och då kommer tankarna ikapp. Men jag tror att det blir bra det här, men just nu känns det ju lite ensamt. Det är ju lite omvälvande att komma till en ny stad där man knappt känner någon och aldrig varit. Men som sagt, det blir nog bra och man kan ju alltid åka iväg till vännerna om det kniper.
De senaste veckorna har varit något av de mest hektiska i mitt liv. Inte för att det var första gången jag bröt upp och flyttade till något nytt. Men det var nog den gång jag gjort det under mest tidspress. Och på något sätt också den mest känslosamma omställningen i mitt liv. Det är ett ganska stort antiklimax att helt plötsligt nå något man längtat så enormt efter. Tänk om jag ångrar mig nu liksom? Tänk om det här är helt fel. Nu när jag tagit mitt pick och pack och flyttat 50 mil norrut. Vad har jag gjort egentligen? Den tanken slår mig ganska många gånger per dag nu när allt lugnat ner sig lite och jag har tid att tänka. Men sen går jag och fikar med mina nya kollegor och känner stor glädje över hur snälla alla är mot mig och hur alla verkligen ansträngt sig för att dra med mig som en i gänget.
Jag har det bra, det är egentligen det saken handlar om. Det är bara det att huvudet inte riktigt hängt med. Det har varit så enormt mycket att ordna med allt det praktiska så allt har liksom gått i 180 den senaste månaden. Men nu är ju allt det praktiska ordnat och då kommer tankarna ikapp. Men jag tror att det blir bra det här, men just nu känns det ju lite ensamt. Det är ju lite omvälvande att komma till en ny stad där man knappt känner någon och aldrig varit. Men som sagt, det blir nog bra och man kan ju alltid åka iväg till vännerna om det kniper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar