För bra för att vara sant

Idag har jag hängt hos mina kompisar i Sundsvall. Jag har ritat med den femåriga dottern i familjen och umgåtts med mammorna i familjen. Och blivit bjuden på mat. En mycket trevlig eftermiddag med andra ord.

Sen var det ju dags att ta sig hem till Härnö igen. Enligt tidtabell skulle buss 100 avgå 19.35 från Sundsvall mot Ö-vik via Härnta. Bussen skulle ta 35 min till Härnta. Vilket är bra eftersom de flesta bussarna tar 50 min. Sweet tänkte jag. Men det visade sig vara för bra för att vara sant. För bussen kom inte. Så i 30 min stod jag och sju andra stackare och frös rumpan av oss på Sundsvalls busstation Navet, ett av det minst charmiga ställen man kan tänka sig. Efter en halvtimme dök en buss upp. Bussen som enligt tidtabell skulle gå 20.05. Så 19.35-bussen såg vi aldrig skymten av. Men till slut fick jag komma hem i alla fall. Frusen.

Stickistick

Där satt den. Eller ja, där sitter den. Färgerna återges inte alls speciellt bra på bilden, sockan är mycket mer rosa. Men det bilden ska illustrera är ju naturligtvis att sockan är klar. Sen har vi ju den där lilla tråkiga detaljen med att man ju har två fötter och det därför måste stickas en socka till. Men men, sånt är livet.

Och ja, det här har blivit något av ett forum för att visa upp mina olika alster. I mitt liv i övrigt händer det nämligen inte så mycket. Jag jobbar jobbar jobbar. Idag var en helt okej dag på jobbet fram till 15.30. Sen gick allt åt skogen och ett kaos uppstod. Men det får jag snällt reda ut imorgon. Men det är klart frustrerande att mitt arbete kompliceras av att andra inte kan sköta sitt jobb ordentligt.

Inledde i alla fall dagen med ett besök hos frissan. Det var en rätt go start på dagen måste jag säga. Det är ju skönt att bli lite ompysslad.

Det tar sig

Ett projekt för helgen var att lära sig sticka. Jag har sticka lite grann på syslöjden i skolan, men inte mer än så. Men jag kände att det var dags att lära sig nu, för att utöka kunskaperna utöver virkningen liksom. Så nu ska jag tillverka ett par sockor av enkel modell. På bilden ser ni vad jag åstadkommit såhär långt. Tycker själv att jag kommit ganska långt. Och så svårt är det ju faktiskt inte att sticka.

Skam den som ger sig

Eftersom solen sken så fint på förmiddagen så skrotade jag mina planer på att åka till Sundsvall och shoppa. Kändes så bortkastat att sitta på en buss när man kunde vara ute i solen. Så jag tog en shoppingtur här i Härnösand istället. Utbudet här lämnar ju som bekant en hel del övrigt att önska. Men lite smågrejer kunde jag ändå hitta.

Det stora projektet var att hitta träningsskor. Ja, jag måste börja röra på fläsket. Jag tog en promenad bort till Intersport, vilket är den enda sportbutik som är nått att ha i den här staden. Väl där prövade jag hur många skor som helst. Men det såg mörkt ut, inget kändes rätt. Men jag gav inte upp utan fortsatte. Och till slut så stod dom där. Skorna som satt perfekt på foten. Dom där Adidas tycks funka bra med mina fötter alltså, det är inte första gången det händer. Så nu äger jag ett par nya träningsskor alltså. Ursäkterna för att inte träna börjar bli allt färre.

Förlåt

Jag ber om ursäkt för att det är rätt tråkigt här för tillfället. Men jag känner mig oinspirerad. Det är så mycket på jobbet hela tiden, orken försvinner liksom där. Men jag ska försöka skärpa mig, jag lovar!

Rastlös

En stor del av min dag har ägnats åt sömn. Men också åt städning. Nu är julsakerna äntligen nere i förrådet. Hemmet är fint och jag är rastlös. Och godissugen. Kylskåpet är tomt, för någon handling har det inte blivit idag. Har inte lämnat huset idag. Och tänker inte göra det heller.

Men nu kryper det lite i kroppen. Jag vill göra nåt. Men mycket talar för att jag inte kommer att göra det idag.

Slut som artist

Jag känner mig helt handlingsförlamad. Har skalat ner det som måste göras till ett absolut minimum, men ändå känns det helt oöverkomligt just nu. Man kanske skulle ta och slumra i soffan en stund och hoppas på att energin återvänder.