Tiden räcker inte till

Jobbet konsumerar all min tid just nu. Eller ja, förkylningen tar ju sin del också. Jag har inget att säga, jag orkar inte tänka.

Låg

Jag känner mig låg. Det kanske har märkts här på bloggen också, men jag har känt mig lite låg till och från de senaste dagarna. Det är liksom lite mycket nu. Och jag är förkyld så in i bängen. Det är inte så roligt, för det sabbar min så för mig livsviktiga sömn. Sen är det ett konstant jävla mörker här i norr också, vilket ju inte är en humörhöjare direkt. Sen har jag massor att göra på jobbet, det går i ett i ett i ett. Så just nu känns livet lite som en vakum av arbete arbete arbete och sen går man hem i mörkret och sover typ. Men om allt går som jag hoppas så kommer ljusningen snart, i form av besked om framtiden. Vi håller tummarna för det. För just nu vill jag inte vara med. Jag vill inte ha det såhär längre. Men å andra sidan kan det ju bara gå uppåt känns det som.

Luften gick ur

Det har varit en bra dag på jobbet idag. Eller ja, egentligen en bra vecka, men torsdagen står ut lite, för jag har fått massor gjort. Jag håller nu tummar och tår för att morgondagen ska fortsätta i samma anda, för det vore superskönt att kunna gå på helg och känna att man verkligen haft en bra och produktiv vecka på jobbet. Det är liksom lättare att koppla av när man vet att man gjort allt man ska och gärna lite till.

Inatt bråkade inte halsen så mycket, så jag fick sova ordentligt. Och när jag vaknade i morse kände jag mig faktiskt bättre. Sömn is tha shit! Känns dock lite synd att jag inte kunnat träna nått den här veckan eftersom jag kom igång så bra förra veckan. Men jag tror inte att det hade varit speciellt hälsosamt för mig att träna den här veckan, man ska tydligen lyssna på den där kroppen man har.

Jag vet inte jag

Till att börja med tänkte jag gnälla lite. Igår gjorde jag misstaget att glatt tänka att jag sluppit undan från förkylning den här hösten. Inatt vaknade jag av att halsen värkte. Inte okej, inte något som det finns tid för nu. Så jag knaprar förkylningspiller för glatta livet och hoppas på att de ska hjälpa.

I övrigt känner jag mig mentalt handlingsförlamad. Alla saker som kräver tanke och någon form av plan är helt oöverkomliga just nu. Så fokus ligger på praktiska saker. Idag har jag lagat matlådor. Jag har diskat. Och jag tvättar. Vi har fått en ny tvättmaskin i vår lilla tvättstuga och den verkar sköta jobbet riktigt bra. Men den hade en väldans massa olika program att välja på. Så det kommer nog ta några vändor att hitta det bästa programmet. Mitt liv är inte mer glamoröst än så just nu. Jag tror att det kallas vardag.

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Idag identifierar jag mig med den mycket bra Winnerbäck-låten "Jag får liksom ingen ordning". Tänk på refrängen bara:
jag får liksom ingen ordning på mitt liv
det kan vara så förfärligt
det kan vara så bra

Ibland är det precis så det känns och idag är en sån dag. Jag har haft en mycket trevlig helg, extra lång och med fantastiskt sällskap. Men i natt var sömnen inte på min sida och jag kände mig helt förstörd när jag vaknade. Och den känslan försvann inte. Allt har känts tungt idag, och mycket av det handlar om att jag inte har någon kontroll över mitt liv. Det tynger att inte veta var man bor om fyra månader. Men förhoppningsvis kommer det klarhet i den frågan snart. Och förhoppningsvis kommer sömnen att vara med mig i natt, för jag behöver lite mer energi imorgon.

Mör

Idag var det INTE roligt att träna. Dels var inte de två passen jag var på riktigt i min smak. Men det största problemet satt i kroppen. Den var inte alls med på noterna och gårdagens pass satt fortfarande i. Det var tungt som tusan och man kan säga att det handlade om ungefär 90 % vilja och 10 % ork. Men jag gjorde det i alla fall och det är jag mycket nöjd med. Den här veckan har jag lyckats få in träning tre dagar, totalt fem pass - tre kondition och två styrka. Så nu kan jag ta helg med ypperligt samvete. Och imorgon blir det finbesök från Göteborg!

Jag erkänner

Jag måste erkänna en sak. Det har nästan blivit roligt att träna. Jag vill här betona ordet nästan. Vet inte om det är själva träningen eller effekterna av den. Man blir piggare och sover bättre. Och eftersom jag är en tungt sömnberoende människa är ju den typen effekter klart bra. Den här gången ska jag verkligen försöka upprätthålla det här med träningen. Det blir ju ett sätt att umgås också. Man måste ta sig tid att träna, det är bra. Jag är övertygad. Men inte frälst.

Swoosh

Tiden går fort. Helgen försvann i ett swoosh. Förvisso ett mycket trevligt swoosh. Jag fick umgås med hela min familj på en gång. Det är inte så ofta det händer nuförtiden eftersom vi barn har spridit ut oss lite. Så det var roligt att ha hela gänget samlat. Det blev en lugn helg med god mat och trevligt sällskap helt enkelt. Och sen är man tillbaka på jobbet igen. Och så har jag tränat också, dubbelpass. Kroppen är helt mör och jag misstänker att det kommer leda till träningsvärk. Men det är bra.

Tillbaka i gruvan

Idag var jag tillbaka på jobbet. Det är konstigt att man kan ha så lång startsträcka när man bara varit borta 2,5 dagar. Men det var tungt idag alltså. Men det är bara att bita ihop och köra på. För imorgon är det fredag! Och halvdag dessutom. Den här dagen var uppförsbacken, nu är det bara nedför kvar. Lovely! Sen styrs kosan mot föräldrahemmet. Det ska bli skönt.

Det här med att vara vuxen

Igår kväll tog jag ett vuxet beslut. Jag bestämde mig för att stanna hemma ännu en dag, för att bli frisk på riktigt. För det finns ju en gråzon, där man skulle kunna ha klarat sig igenom en arbetsdag, men ändå inte mår hundra. Och den här gången valde jag att stanna hemma. Det valet har jag inte gjort förut. Men alldeles för många i min omgivning har hintat om att det är bäst så. Och det här med att man inte har tid att vara sjuk får man liksom skjuta åt sidan. Och idag känns det som ett bra val. I natt har jag sovit massor, och nu känns det lite bättre.

En konspiration

Jag är ju som bekant sjuk. Men tvättid var ju inbokad, så jag släpade ner all min smutstvätt i tvättstugan. Men där möts jag av en trasig tvättmaskin. Det känns inte helt rättvist det här, jag behövde verkligen tvätta. Men det är ju inget att göra åt, jag är nämligen inte så bra på att laga tvättmaskiner. Så jag släpade upp all tvätt igen och sorterade om den i nya högar. En hög som inte är så akut och en hög som får följa med hem till mamma i helgen. Tur att man har sin mamma.

Det sämsta

Det sämsta med att vara sjuk när man bor själv är att man ändå måste göra allt själv. Det är liksom ingen annan som fixar mat och sånt, nej, det får man göra själv. Det tycker jag inte känns helt okej.
Om jag mår bättre? Nja, det går upp och ner. När jag vaknade i morse var febern högre än igår. Till och från känner jag mig riktigt pigg, men så fort jag gör något känner jag mig helt manglad igen. Får se hur det blir imorgon.

Sjuktransport av glass?

Jag tycker bestämt att man borde få automatisk hemkörning av glass om man ligger hemma med feber. För jag har hört att glass är bra vid feber. Men hittills är det ingen som har antytt att det kommer komma någon glass åkandes...
Och febern har bara gått upp sen jag kom hem. Det är väl i och för sig inte helt ovanligt att man har högre temp på kvällen, men jag hade ju hoppats på det motsatta. Det blir inget jobb för mig imorgon som ni kanske förstår.

Feber...

Jag har feber. Det innebär att jag är sjuk och sitter uppkrupen i min soffa och tycker synd om mig själv. Kände mig lite mör i morse, men det brukar jag göra på måndagar, så det var väl inget konstigt med det. Men framåt lunch började det kännas värre och efter lunch kände jag mig riktigt hängig och vid halv två tog beslutet att bege mig hem. När jag kom hem fick jag mina farhågor bekräftade, mycket riktigt så var det ju feber. Så sen dess ligger/sitter jag i min soffa invirad i en filt och tycker synd om mig själv. Men nu till det riktigt stora problemet. Jag måste snart ställa mig och laga mat själv. Trots att jag är sjuk. Det suger!

Helgen var riktigt trevlig i alla fall. Roligt att komma ner till Göteborg en sväng och få träffa alla goa människor där nere. Men som vanligt var det tungt att lämna staden igår. Men man får väl bara hålla tummarna för att man någon gång i framtiden får flytta tillbaka dit, eller i vart fall flytta närmare.