Nu finns inga mer tårar känns det som. I alla fall så orkar jag inte gråta mer. Beslutet kom. Det var negativt som väntat... Men hoppet är ju det sista som överger männsikan, så man ville ju ändå tro. Men egentligen hände inget oväntat på mötet. Det var sakligt och lugnt och alla fick säga sitt. Det som hände sen var ju bara onödigt. Men det är ju alla medvetna om. Tyvärr rörde det nog upp redan ordentligt upprörda känslor i onödig utsträckning.
Jag sitter här i min helvita mysdress. Fryser, för SGS snålar och har inte slagit på värmen än. Det är fruktansvärt tråkigt det här. Men idag sa en mycket vis man till mig att vill man vara med och verka för ett demokratiskt samhälle och de värderingar man själv har så får man ta ställning och även ta de tunga och jobbiga besluten. Eller, kanske var det inte så han sa, men det var så jag uppfattade det.
Hela situationen är sjuk. Vi kommer få enorma mängder skit för att vi lämna vårt förtroendeuppdrag för något vi tror på. Vi kommer målas ut som syndabockar och flera personer som man räknat som sina vänner kommer att vända en ryggen. Den utvecklingen har redan börjat. Men väljer man att ta en strid för något man tror på så får man också ta konsekvensen om man förlorar. Och just nu handlar det om att kunna leva med sig själv. Man kan inte fega ur och falla för grupptryck. Man måste ta beslut man kan leva resten av sitt liv med, så är det bara.
Det är tråkigt att den kår som givit mig så mycket glädje ska förknippas med så mycket negativt nu. Det känns verkligen hemskt. Den här natten kommer nog bli sömnlös. Men då får den väl bli det. Nu är det som det är. Just nu vill jag bara bli klar och försvinna från Handels. Jag orkar inte med mera skit nu. Hur det känns imorron kan jag inte svara på... Hur det känns om tio år kan vi bara spekulera. Men jag kan se mig själv i spegeln och känna att jag gjort rätt. Och det är faktiskt det viktigaste för mig.
Vet inte om någon läser här längre. Ingen har kommenterat att de läst på ett tag. Men jag orkar inte bry mig. Det här är mitt forum och har får jag i lugn och ro säga vad jag vill...
