Det är på riktigt nu. Och det var länge sen som jag kände mig såhär ensam. Overkligt är det. Just nu känns det som om man utestängts från en gemenskap som man varit del av i 4 år. Och det känns inte direkt roligt. Den känslan kommer väl att blekna framöver, men just nu känns allt bara fruktansvärt hemskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar