fredag, december 03, 2010

Hjälp vad det går

Ja, alltså, tiden bara försvinner. De senaste två veckorna har varit hektiska, intensiva och något av en känslomässig bergochdalbana både privat och på jobbet. Nu är jag hemma i min soffa igen efter en veckas kurs. I lördags åkte jag ner till Stockholm för att umgås med mamma, moster och mormor. Vi hade bokat hotell och åt god mat och umgicks. Supertrevligt verkligen! Sen i söndags käkade jag lunch med finaste tjejerna från Västerås. Det var befriande att umgås med dom, dom som känner mig innan och utan och som alltid förstår. Med dom spelar det ingen roll om det var igår eller för ett år sen man sågs. Dom är en trygghet och det var underbart att få umgås med dom en stund och ventilera lite. Sen åkte jag hem till min storebror och hans sambo och hängde där hela kvällen. Också mycket trevligt.

Efter en helg av mycket trevligt sällskap var det så dags för kurs. Eftersom min förkylning svängt tillbaka och blivit mycket sämre igen var jag lite skeptisk till hur jag skulle palla med en veckas kurs. Men det visade sig vara en riktigt riktigt bra kurs tillsammans med ett gäng av nya och gamla bekanta. Mycket god mat har vi fått också. Och många skratt har det blivit. Och mot slutet av veckan tog förkylningen en vändning mot det bättre igen, tack och lov. Hostan låter dock fortfarande riktigt illa, men jag har släppt misstankarna om lunginflammation faktiskt.

Tågstrul var det ju såklart nu när fredagen kommit och det var dags för hemfärd. Men eftersom jag är något av en planeringsfantast lyckades jag redan igår boka om mitt tåg och därmed slippa åka ersättningsbuss från Stockholm till Sundsvall. Det tåg jag bokade om mig till var förvisso rätt ordentligt försenat när vi lämnade Stockholm, men tågföraren tryckte gasen i botten så när vi ankom Sundsvall var förseningen bara 20 min. Det kändes överkomligt. Här hemma i Sunkan snöar det ymnigt och promenaden från tåget hem i uppförsbacke med tung packning kantades av många svordomar. Men 21.35 landade jag i alla fall i min älskade soffa, naturligtvis iklädd mysbyxor.

Hemma och nöjd!
Fina vänner, tack för att ni finns. Jag är så glad att jag har er i vått och torrt!

Inga kommentarer: