Till slut var man alltså där. Den stora dagen. 30-årsdagen. Det känns lite konstigt att säga att man är 30. Men jag antar att man vänjer sig.
Det positiva med att fylla år är ju all uppvaktning. Det började i torsdags då det var kalas med familjen och släkten. Sen har det fortsatt. Man blir rörd av alla gratulationer i olika former, presenter och annan uppskattning. Tack alla, det värmer mitt hjärta.
Nu dags för tårta och bubbel med relativt nyvunna vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar