Det är lite jobbigt just nu, all den här framtidsångesten tär på mitt psyke. Och det blir ju liksom inte bättre av att alla frågar hela tiden om hur det går. Låt mig vara lite, ok? Jag kommer berätta om det händer något, för då kommer jag vara en glad människa igen. Är inte så glad just nu. Den här veckan har jag inte varit på speciellt bra humör alls. Det beror väl i och för sig en mängd olika saker, men att hela min framtid ligger i bakgrunden och gnager hela tiden gör ju inte saken bättre. Och sen alla dessa människor som av vänlighet vill berätta saker om hur det är att söka jobb, saker som bara gör en mer nedslagen än man var innan. Jag vet att min omgivning säger allt det här av omtanke, men just nu fungerar det inte. Jag mår bara ännu sämre av att hela tiden behöva tänka på det. Som tur var ska jag få umgås med mina barndomsvänner i helgen. Dom där som känner mig utan och innan och vet hur jag fungerar. Dom där som alltid får mig på bra humör och som jag blir gladare och lugnare av att umgås med. Dom där som alltid funnits (eller ja, inte alltid, men länge). Det känns skönt att veta att dom kommer hit på lördag. Och vem vet, imorgon kanske någon ringer och erbjuder mig ett jobb. Det kan ju faktiskt hända. Jag har inte givit upp hoppet än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar