Rubriken kanske är aningens överdriven, men lite så känns det just nu. Det känns som att hjärnan är överarbetad. Jag tänker för mycket känns det som. Och så är jag lite trött på mig själv också. För jag har en tendens att ständigt måla upp katastrofscenarios i mitt huvud. Och det tar på krafterna. Tänk om man kunde komma ifrån det där, det ständiga oroandet. Det mesta löser sig ju, så det finns för det mesta ingen anledning att ta ut alla dessa katastrofer i förväg, för merparten av dem händer inte. Men det är knepigt det där med att ändra på sitt sätt att tänka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar