Att köra hårt

Trots ett enormt mentalt motstånd under hela arbetsdagen släpade jag mig iväg till träningen. Jag får väl erkänna att jag aldrig kommit iväg om jag inte lovat Ingrid att vi skulle träna tillsammans. Men vi släpade oss dit som sagt och sen var det ju bara att köra. På schemat stod IndoorWalking 45 min. Jag höll ärligt talat på att dö efter typ 3 min. Passet var något av en plåga och flera gånger trodde jag att jag skulle ramla av maskinen av ren utmaning. Men jag tog det i mitt eget tempo och kämpade mig igenom passet. Är ganska stolt över mig själv faktiskt, för att jag inte gav upp trots att jag mest ville gå därifrån. Har en känsla av att det här kommer kännas i benen imorgon. Men det känns rätt gött, efteråt. Och det måste ju vara bra så mycket som jag svettades och flämtade. Min kondition är uppenbarligen enbart en spillra av vad den en gång var, men det går ju att åtgärda. Jag ska banne mig gå på det där passet tills jag inte känner mig döende efter första låten längre. Det kan bara bli bättre liksom.

Efter passet ansåg vi oss vara värda en sushi. Mycket smaskigt måste jag säga. Och nu hoppas jag mest på en god natts sömn. Brukar sova som ett barn när jag ansträngt mig fysiskt. Och vakna utvilad. Det vore skönt, har varit så trött den här veckan. Har väl inte återhämtat mig från helgen kanske...