Förra gången jag skulle flytta (och gången innan dess med för den delen) var det nästan som ett äventyr att dona med flytten. Packningen var del av något spännande, något jag verkligen såg fram emot. En ny start, ett nytt liv (i alla fall första gången) eller åtminstone ett bra mycket mer harmoiskt liv (andra gången).
Den här gången är det bara motigt. Vilket egentligen är konstigt. För den här flytten är början på något ännu större än tidigare. Just nu känns det bara jobbigt att packa. Behöver jag verkligen alla dom här grejerna? Man samlar på sig mycket över tiden alltså. Antar att lite av det jobbiga med den här flytten beror på att jag inte har någonstans att flytta till. Men jag tror att det kommer att ordna sig. Det låter ju så. Men jag vill ha det på papper, jag vill veta vart jag ska flytta och jag vill kunna planera min nya lägenhet. Jag har faktiskt ett visst kontrollbehov.
Och sen är jag så trött...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar