Nu när jag ägnat en stund åt mig själv så börjar dagen sjunka in. Jag är jurist nu. Det är sjukt. Målet som man jobbat mot i 5 år är nu uppnått. Hur sjukt är inte det? De fem mest händelserika åren av mitt liv har nu mynnat ut i detta. Att dra paralleller till studenten är lätt, för då hade man gått i skolan i tolv år och sen satt man där. Fast då jobbade man sig liksom upp till studentdagen genom att festa i veckor. Den här gången kom det lite mer plötsligt. Och när jag tog studenten så visste jag ju på ett ungefär vad som skulle hända sen. Ett år av arbete av något slag, sen juristutbildningen.
Men nu då? Vad händer nu? Jag är inte säker på att jag vill tänka på det idag faktiskt. Nu planerar jag så långt som att om två timmar tar jag ett glas rött eller vitt på Vasastan. Tillsammans med mina vänner. Det var lite lätt absurt att se alla idag. Höra alla våra namn ropas upp, få gå upp på scenen, ta emot våra diplom och möta folkets jubel. Overkligt på nått sätt.
Har fått jättefina rosa blommor av Anna. Dom pryder mitt bord. Och så har jag fått lite mer blommor från släkten. Och smycken. Overkligt att man nått fram. Overkligt och underbart. Det enda som tynger idag är att inte Carina delar den här dagen med oss. Förvisso var hon där på diplomeringscermonin, men hon kommer saknas på banketten ikväll. Verkligen!
Mina nymålade naglar verkar inte riktigt gilla mitt tangentbord. Smällar man får ta. Jag är lite tagen av den här dagen... Men ikväll är det klackarna i taket som gäller. Och inget annat. Det är över nu!
Uppdatering: Jag glömde ju säga att uppsatsen är klar! Ni fattar inte hur skönt det är. Så det skålar vi för *korkar upp skumpan*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar