När man är ung så tror man på sätt och vis att man är odödlig. Även om man hela tiden läser om otäckheter som pågår i ens närhet så tror man aldrig att det ska hända en själv eller någon i ens närhet. Vi under 30 klarar allt, eller hur var det? Därför kommer det som en riktig chock när något händer. Man blir helt ställd och vet varken ut eller in. Det är hemskt faktiskt, så enormt meningslöst. Det värsta är att det verkar som att våldet breder ut sig i samhället och blir allt vanligare...
Just nu går alla mina tankar till min älskade kusin på sjukhuset. Jag önskar, hoppas och tror att han kommer blir bra igen, även om det säkert kommer ta tid. Han är stark och stabil, han måste bli bra för annars vet jag inte vad jag ska göra! Men nu måste vi tänka positivt... Det är klart att han blir bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar