Jag har den senaste tiden klättrat på väggarna och varit sjukt rastlös över att jag inte haft något att göra. Men på nått underligt sätt har min kropp och mitt psyke ändå anpassat sig till ledigheten. Nu när jag helt plötsligt har sjukt mycket att göra känns uppgiften mig totalt övermöktig och jag är tvungen att ta pauser och tröstäta godis och kakor. Har en lista på saker som fixas på min uppsats. För fyra veckor sedan skulle jag tagit det med en klackspark och snabbt fått det avklarat. Nu vet jag knappt vart jag ska börja. Och eftersom det finns massor med godis och kakor kvar från kalaset igår är det väldigt lätt att tröstäta.
Nej, usch, nu måste jag ta mig i kragen och få lite gjort. Annars kommer jag ju inte hinna till stan och shoppa byxor till imorron. Ahhh...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar