Man kan ju börja gråta för mindre

Efter en tråkig hemresa når jag till slut min kära lägenhet. I brevlådan ligger ett brev från Försäkringskassan. Ett brev jag visste skulle komma nån gång. I brevet står det att Försäkringskassan nu tänker kräva tillbaka nästan 5 000 kr av mig. Detta eftersom jag fick bostadsbidrag när jag pluggade och sen fick för hög inkomst när jag började arbeta. Det värsta är att dom har rätt, så det finns inget jag kan göra åt saken. Jag hade väntat mig ett sånt här brev, men hoppats på att det inte skulle handla om såhär mycket pengar. Fan fan fan rent ut sagt. Tänk vad mycket roligare saker jag hade kunnat göra för dom där pengarna. Men men, sånt är livet och det är bara att bita ihop och betala och sen vara nöjd över att mina kontakter med Försäkringskassan är avslutade. Men glad blir man ju inte av sånt inte...

Helgen har i alla fall varit superbra. Har hunnit med massor och haft superskoj. Så i det avseendet är jag nöjd. Men nu är jag trött. Och jag måste ordna saker inför imorron. Matlåda och sånt där ni vet. Det känns inte helt motiverat nu faktiskt.